Fjordtokan

I dag har jag tränat mammas häst Gulmåras Ohly för dressyrdomare och tränare Barbro Andreasson. Mamma får inte rida just nu på grund av en operation som hon gjorde för ca 2 veckor sedan, då fick jag ta hennes tid för Barbro. Jag har tränat lite för henne tidigare men senast är nog för en si så där 5 år sedan, så brukade hon även döma på de flesta tävlingar som jag och Bono åkte på under vår kortlivade och katastrofala tävlingskarriär.

 

Barbro är en tränare som enligt min mening har ett sunt häst tänk, man skall skapa rätt förutsättningar för hästen att jobba genom takt, balans och bjudning. En filosofi som jag själv försöker efterleva i min egen ridning. Det var lite knepigt att rida på Ohly då jag i regel inte har så mycket med honom att göra, i alla fall inte från ryggen. Det var flera år sedan som jag red honom kontinuerligt när jag tränade och tävlade honom i hoppning. Jag rider mestadels Bono och vi har utformat vårt egna språk känns det som, i alla fall när jag sitter upp på Ohly. "No hablar Ohly". På träningen blev det mestadels grundridning i de tre gångarterna. Ohly skötte sig fint, men i övningar som t.ex. skänkelvikning blev det lite för mycket tvärning på grund av kommunikationsmissar oss i mellan, men vi fick kläm på det tillslut. Barbro poängterade att jag blivit bättre i min ridning sen hon såg mig senast vilket är roligt att höra. Det är nyttigt att träna lite olika hästar, det finns alltid något att ta med till sin egen häst. I dag fick jag verkligen rida på med sätet i galoppen och arbeta mer med balansen än vad jag behöver göra på Bono vilken jag mer upplever som att han vet vad jag vill och gör där efter. Ohly har också mer gång och rörelse än vad Bono har vilket resulterade i att jag nu sitter här och är super trött i hela kroppen. Jag kommer sova gott i natt.

Innan jag åkte i väg med Ohly så red jag Bono hemma, vi har fortfarande ingen sadel såå det blev ytterligare ett pass barbacka. Jag vill verkligen hitta en sadel snarast, på lördag gör vi ett nytt försök med sadelutprovaren och hoppas allt klaffar då så jag kan få tag på en ny sadel. I dag var Bono pigg och glad, första dagen på i alla fall en vecka som underlaget tillät rörelser i alla gångarter, han var därför både pigg, stark och något framtung. Detta löste vi med lite övningar i förvändgalopp och tillslut så gick han i form och bar sig på glapp tygel. Han var en riktig fröjd att sitta på tills mjölksyran slog till och vi avslutade passet. Han var riktigt duktig i dag.

 

I förrgår var vi iväg med E och Fjodor till Skaraortens RF som hade en pay and jump, detta var Es första offentliga framträdande med Fjodor och nerverna låg utanpå. Fjodor är en rutinerad tävlingsponny så han gjorde dock inte mycket väsen av sig. Resultatet blev helt okey, E fick inte fram Fjodor så det blev lite svårt med galoppen inne på banan vilket resulterade i ett nedslag i 50 cm, i 60 cm lade E en volt innan näst sista hindret då de glömde av vägen. De skötte sig under omständigheterna riktigt bra. Den stora boven i dramat är vuxna människor på framridningen. Framridningen var helt kaotisk, flera hästar skulle inte vara ute bland andra hästar och människor, att det var fruset och halt ute gjorde att alla trängdes på framhoppningsbanan där två försynta småflickor skulle hålla ordning. Det säger ju sig självt att det var hästar överallt. Inte nog med detta så fans där vuxna människor på galna hästar som inte ser sig för, vid flera tillfällen blev E och Fjodor nästan påridna, E ägnade mer tid åt att se sig för än att rida fram. När man är ung och skall "tävla" för första gången är det inte lätt. Speciellt inte om övriga på framridningen använder sävliga Fjodor som en extra sarg att stanna sina hästar på. Det är lite tråkigt att klubbtävlingar som i viss mån regleras i TR bytts ut mot dessa pay and jumps som är helt oreglerade, det leder till farliga situationer när okunniga skall ge sig ut på "tävlingsbanor" med okunniga funktionärer, eller inga funktionärer alls. E och Fjodor gjorde sitt allra bästa i alla fall.

E och Fjodor hopptränar