/
Fjordsnack /
"Funderingar om hingstkatalogen och föreningen i stort"
Detta är ett inlägg som jag skrev för flera år sedan på min gamla blogg, men är något som jag själv står för. Skulle dock vilja påpeka att de äldre vs de yngre har blivit mer avtrubbad än var den var då.
Varje år blossar diskussionen upp. Många aktiva och mindre aktiva i föreningen kommer med sina synpunkter till vad de tycker om hingstkatalogen, men det verkar egentligen inte finnas en röst som fast och tydligt säger att hingstkatalogen måste vara på det sättet som den är. Det verkar vara en kostnads/ engagemangsfråga. Samt den största frågan av alla: VAD ÄR EGENTLIGEN VÅR FÖRENING? VAD SKALL VI ARBETA FöR OCH PREMIERA?
De som redan sliter för föreningen gör ett stort och otroligt bra jobb, det skall INGEN säga annat, men mina erfarenheter säger mig att föreningen består av två stora grupper. Det är deäldre vs. de yngre.
De "gamla" rävarna i föreningen sitter många i en informell maktpossition där de genom många år av erfarenhet och engagemang fått en respektabel possition och många lyssnar på vad de har att säga. Dessa människor håller offta (nu generaliserar jag, men jag menar givetvis inte alla) på uteslutande med avel och de jobbar för att föreningen skall premiera avel. Eftersom att många är äldre/föräldrar/heltidsarbetande människor kanske de inte har möjlighet eller tid att lägga engagemang på att träna / tävla sina hästar. Dessutom verkar det som att många har ganska så många hästar så att det är omöjligt att få tid till att träna dem kontinueligt. Fördelen med denna gruppen är att de vet sjukt mycket om i princip allt och har enorma kunnskaper som de kan dela med sig av till oss yngre. En nackdel är också att de har sås tora kunnskaper och vet hur de gjort i 20 år, många kanske inte är beredda på en förändring?Kanke inte välkomnar det? Förändring kanske inte heller är nödvändig? Vad vet jag?
Det yngre gardet består av oss "ungdomar" och nu menar jag inte ungdomar upp till 26 utan jag skulle vilja påstå att den ribban är höjd med kanske 10 år i vissa fall. Det är vi som gillar attträna, tävla i både ridning och körning. Vi har oftast inte så många hästar så vi hinner med attträna och utbilda de vi har. Några har även sattsat på att hålla hingst vilket jag tycker är super bra. Fördelen med den här gruppen är att eftersom den består av yngre förmågor är ganska sånytänkande och har offta ett gabska kritiskt förhållningssätt till det som redan är. Nackdelen är att man kanske inte alla gånger lever i verkligheten, ambitionerna är så höga, men kanske inte alltid genomförbara.
Eftersom att vi är intresserade av prestation hos våra egna hästar blir det följdaktligen inte så konstigt att åt minstånde jag vill (med andra med mig) vill sitta och se hingstarnas prestationeroch är intresserade av det. Jag kan inte prata om vad alla andra vill i det här fallet, men jag vet vad jag vill och jag tror det finns många som håller med mig. Jag vill att föreningen premierar tävlandet.
Hur motiverar jag då det? Jo! För att tävlandet är den bästa marknadsföringen en hästras kan ha. Varför tror folk att det finns en efterfrågan på t.ex. connemara och newforset och att man får betala mer för en likvärdigt utbildad häst/ponny av en annan ras? Jo, för att det är raser som presterat väl på tävlingsbanorna under många många år. Reklamen är offantligt stor med väl presterande hästar på tävlingsbanan. Ett sätt att visa hur duktiga våra hästar är skulle vara att premiera våra fatastiska prestationshingstar i hingstkatalogen med att faktiskt få skriva med meriter och dylikt. För lets face it vilka hästar har presterat bäst på våra egna SM? Vilka är hästarna som man mins? Jo många av dem är hingstar som t.ex. Daler 180 och Torps Gusten 197båda två fatastiska prestationshingstar som under flera år sopat banan med övriga startande.
Om man därmed premierar tävlandet så främjer man även aveln. För finns det ärliugt talat någon som tycker att det är okey att en hyffsat grundutbildad fjording med ett fint avelsvärde och goda förutsättningar är svår att få såld för 20.000:-? Är det någon i avelsvärlden som tycker att det är roligt att sälja sin fina välplanerade avkomma för skit och ingenting? Nu tänker jag inte sälja mina hästar men ingen av dem hade gått för under 50.000:- i dagsläget, trotts att de är valacker och därav inte har något avelsvärde.
Så för att avrunda detta inlägg så tror jag att diskussionen om hingstkatalogen mer är en diskussion om vad föreningen är för något? Vilket egentligt syfte vi har som förening. Jag tror även att vi står inför ett enormt generationsskifte, något som blivit väldigt påtagligt i min egen lokalförening då det nu mera bara är "nya unga förmågor" som väljs in i styrelsen. Det känns som två läger som kämpar mot varandra istället för vad som kanske borde göras. Kämpa med varandra, för egentligen vill vi ju samma sak? Jobba för en gul liten häst som passar till allt!